— 3 min read

Varför du blir en bättre designer om du lär dig sluta tänka

Read 1649 times

Hela förmiddagen hade gått och vi stod fortfarande och stirrade på whiteboarden med samma problem framför oss. Frustrationen var påtaglig, stressen ökade och tröttheten började ta över. Alla idéer vi krystat fram kändes fel och ingenting funkade. Vi hade hamnat i ett dödläge och vi lyckades inte komma ur det.

Jag är nog inte ensam om att ha befunnit mig i den här situationen. Vår hjärna är nämligen bra på att lura in oss i ett dödläge. Anledningen är att när vi står inför ett nytt problem så tillämpar vi strategier som funkat tidigare eftersom hjärnan gör kopplingar till vad den redan vet. Men det här hjälper oss bara om det nya problemet liknar det gamla. Och även om det nya problemet liknar det gamla så vill vi ju komma på bättre, mer innovativa lösningar i vår yrkesroll. Problemet när vår hjärna tillämpar gamla strategier är att den gamla lösningen tar all mental plats och har den högsta aktivitetsnivån i hjärnan. Det här hindrar nya insikter från att ta plats – ett dödläge skapas och vi fastnar stirrandes på problemet – precis som jag och min kollega hade gjort vid whiteboarden. För att komma ur den här situationen behöver vi minska aktiviteten av det gamla problemet i hjärnan. Vi måste lära oss att sluta tänka. 

Du kanske har fått höra förut att det är bra att gå ut på en promenad eller gå iväg från skrivbordet en stund när du fastnat i ett problem. Och det här är helt sant, men felet vi gör är att vi tar med oss problemet och fortsätter tänka i samma banor när vi går på den där promenaden eller tar kaffepausen. Vi behöver nämligen lämna självaste problemet för att den här strategin ska bli effektiv. När man tar en paus från problemet så minskar det aktiva tänkandet, och om vi minskar aktiviteten i hjärnan tillåts subtila signaler att ta plats. Det är när hjärnan uppfattar dessa subtila signaler som insikter uppstår. Det förklarar varför vi får så bra idéer när vi inte är på jobbet. Dom där fantastiska idéerna som kommer när vi står i duschen eller är på gymmet, det har att göra med att vi minskat vårt aktiva tänkande. 

Så hur gör vi när vi fastnat i ett problem och behöver sluta tänka? David Rock, författaren till den fantastiska boken Hjärnan på jobbet, jobbade med den här frågan under många år och skapade ARIA-modellen för att generera insikter oftare. Den beskrivs i fyra steg:

A (Awareness ) – Medvetenhet. Vi har fastnat i ett dödläge vi behöver ta oss ur. Nu gäller det att titta på problemet men ge det så lite aktivitet som möjligt i hjärnan. Det gör vi genom att förenkla det så mycket som det går. Ett knep är att beskriva problemet med så få ord som möjligt. Tanken ”Jag behöver boka ett möte för feedback på det här flödet för att veta om jag missat något” kräver mycket mer aktivitet i hjärnan än tanken ”Jag behöver feedback”. 

R (Reflection) - Reflektion. Här vill vi skifta fokus så att vi inte fastnar i tankarnas innehåll utan istället börjar reflektera över tankeprocessen. Vi fastnar ofta i detaljerna av problemet men det vi vill göra nu är att ta ett steg tillbaka och se helheten ovanifrån. Själv brukar jag se på problemet som ett bollhav fyllt med bollar i massa olika färger. När du hoppar i bollhavet befinner du dig i tankarnas innehåll, det är svårt att se klart för vi är nere på en detaljnivå. Kliver du istället ur bollhavet kan du se det i sin helhet, vi skiftar från tankarnas innehåll till att se problemet/dödläget ovanifrån. När vi gör det aktiveras områden i höger hjärnhalva som gör det lättare att fånga upp subtila signaler vilket leder till insikter.

I (Insight) - Insikt – När vi skapat rätt förutsättningar kan insikter uppstå. När insikten uppstår rushar både adrenalin och dopamin, det är skönt att få en insikt och vi blir otroligt fokuserade. När man får en insikt blir det ett utbrott av gamma-vågor i hjärnan vilket är de snabbaste hjärnvågorna.

A (Action) – Agerande. Nu gäller det att ta till vara alla härliga och uppiggande hormoner som frigjordes när vi fick insikten. Vi blir nämligen mer fokuserade och motiverade men så fort aktiviteten och hormonerna börjar avta minskar även motivationen, och det sker tyvärr ganska fort så det gäller att ta tillvara på fönstret man får. 

Genom att lära sig ARIA-modellen får vi en större förståelse för vår hjärna och vi kan ta kontroll över situationer som annars kan förstöra en hel arbetsdag eller skapa onödig stress. Mer kunskap ger oss verktyg att öva på kognitiv kontroll. Och ett första steg är att bli bättre på att helt enkelt sluta tänka. 

Efter 3 timmar vid whiteboarden låsta i vårt dödläge kom resten av teamet in i rummet. Vi hade sedan några månader tillbaka börjat med att meditera varje dag klockan 11 och nu var det dags för meditation. Alla samlades runt bordet och under 10 minuter övade vi på medveten närvaro. Det som händer när man övar medveten närvaro är just att vi släpper problemet eller tankarna vi varit så upptagna med och tillåter oss själva att lyssna in till subtila signaler inom oss. När vi mediterat klart och hela teamet hade fått sin hjärnvila kunde vi lyfta problemet för ett gäng kreativa personer och nu komma längre än vi gjort på hela förmiddagen. Det var månader efter den här händelsen som jag lärde mig ARIA-modellen, men vi var något på spåret redan då, när vi mediterade, och nästa gång vi fastnar i ett dödläge har vi kunskapen om hur vi bryter oss ur och kommer vidare.