Skip to main content

  — 5 min read

Vad har fågelskådning gemensamt med livet som researcher?

Read 585 times

Har du svårt att föreställa dig några liknelser? Vi ska guida dig. Någon som har stenkoll på svaret är nämligen Jeanin Day, Director of Research på inUse. Här kommer allt du inte visste att du ville veta om hur fågelskådning fungerar som en metafor för arbetslivet.

I pre-Corona-tider tog jag varje måndag till fredag tunnelbanan från min kära lilla fyrtiotalsförort in till stan. Där ägnade jag mina arbetsdagar åt att konsulta åt olika kunder. Nuförtiden körs Powerpointarna hemifrån köksbordet istället, hos mig såsom hos dig. 

På helgerna – och det gäller fortfarande – tar jag mig gärna ut i naturen. 

Till exempel kan jag en klar men blåsig morgon finna mig stå på en gudsförgäten stenstrandsudde längst ut på sörmlandskusten ner mot Landsort på Södertörn. Där samsas man med kitesurfare och där står vi - jag och mitt sällskap - helt stilla i en kall vidrig vind som aldrig mojnar. Där blir nästippen och fingertopparna stelare och kallare för varje vindpust och där äter jag betydligt fler av de medhavda kakorna än vad som var tanken. Till det dricks kaffe ur en 50-centiliters termos inköpt via nätet efter ett orimligt stort antal timmars webbaserad research. 

Jag ägnar mig alltså åt det som många kallar fågelskådning. 

Varför jag gör det är en viktig och relevant fråga som vi kan diskutera vid ett annat tillfälle. Fråga mig gärna när vi ses nästa gång. Jag är själv intresserad av svaret. 

Men att jag gör det är ett faktum. 

Och när jag står där och mitt sällskap tålmodigt spanar i tubkikaren och jag kisar mot horisonten och inget händer - det händer generellt väldigt sällan något när man fågelskådar, det är därför fågelskådare blir så stissiga när det väl händer något - när jag står där, då börjar jag att tänka. 

En sak som jag tänker på ibland är mitt jobb. 

Och just den här morgonen drabbar mig en insikt. Oerhört intelligent och skarp, om jag får säga det själv. Men döm själva. 

Den här aktiviteten jag ägnar mig åt just nu. Den är rätt ny för mig. Det innebär att jag behöver lära mig en massa för att bli bra. Varje gång vi är ute lär jag mig något nytt. Vissa saker glöms bort och behöver nötas igen och igen. Andra fastnar direkt. 

Och så är det i mitt jobb också. Och kanske också i ditt. Jag tror att vi alla, hela tiden, varje dag, från den dagliga teamdailyn 8.30 till dess att vi loggar ut för att koka spaghetti åt barnen behöver lära oss en massa för att bli bra och vara bra och fortsätta så och sen bli lite bättre och till sist ibland uppnå de där härligt isklara glänsande ögonblicken när vi lyckas åstadkomma något riktigt jäkla smart.   

Därtill: det är konstiga tider vi lever i. Det är Miro och MS Teams-grupper och Google Meet och någon på mötet har en bakgrund där Bernie sitter med sina vantar. Det är så det är nu. Och kolla, där är Zoom och har jag slagit på Bluetooth, funkar hörlurarna, ser ni min skärm, “sorry du är på mute”. Ja ni vet.

Vi lär oss nya sätt att prata med varandra, att resonera och hitta talordningen, att enas, att argumentera och att lita på varandra. Nu när vi inte kan vara i samma rum. 

Och så var det innan viruset också. Varje dag när du öppnar din Twitterfeed: baaam. Nya artiklar att läsa. Insiktsfulla reflektioner du gärna skulle vilja hinna reflektera över nånstans där mellan möte X och möte Y. Konferenser hålls. Din ex-kollega tipsar om tjugo bra böcker i ett LinkedIn-inlägg som får över hundra likes. Allt händer. Hela tiden. 

Åter till stranden, där det fortfarande inte hände något som helst av intresse. Vi stod där tysta för att inte riskera att missa flyktlätet av någon förbisträckande vadare.

Då hann jag i huvudet spinna vidare på tanken att det här med att bli en bra fågelskådare har gemensamma element med att bli riktigt bra på sitt jobb. Eller, ibland, att helt enkelt klara av att göra sitt jobb. Att orka hänga med och att lyckas göra bra grejor. Trots allt. 

Så, du kanske inte har sett det förut, du kanske inte kommer se det igen, men tada: här är fyra principer för hur du kan tänka för att stå ut eller för att bli jättebra, beroende på var du är just idag, på ditt jobb. 

Det är inga unika insikter. Men det här är kanske enda gången i ditt liv du kommer få arbetslivsråd inspirerade av praktiska fältstudier av fjäderbeklädda varelser med vingar som egentligen bara är flygande dinosaurier.

1. Ditt gäng är ditt allt

Ju fler fågelskådare, ju fler ögon och öron. Ju fler saker som börjar på ö, ju fler fåglar kommer ni att upptäcka. Medan en pillar med nån flärp på någon utrustning är en annan uppmärksam och säger “hmm, lät inte det där som en tajgasångare?”.

Gör vad du kan för att sätta dig själv i ett sammanhang där du har bra och duktiga människor, som gillar dig och som du gillar, nära dig och fantastiska saker kommer att hända. På jobbet såsom i fågeltornet.

2. Var där det händer

Såhär: om du vill se en sommargylling inom Sveriges gränser (och tro mig, det vill du) så bör du placera dig på en lämplig plats vid Ottenby lund eller kanske på Österlen, gärna en tidig morgon strax innan solen går upp under vecka 22 eller möjligtvis 23. Du kan stå hur många timmar som helst på kalfjället uppe vid Stekenjokk, eller nöta vid Godaobssudden vid Ågesta vinterkväll efter vinterkväll. Inte kommer du att få se någon sommargylling.

Japp, det här är en liknelse. Hur har det här med sommargyllingen något med mitt arbetsliv att göra, tänker du? Det är en rätt uppenbar metafor, säger jag.

3. Ha en guide eller gör din hemläxa

Läs på rejält innan du ger dig ut i spenaten. Var förberedd. Kaffe, mackor och kanske en kaka, javisst. Men också vad som rapporterats från lokalen, på sistone och vid samma period på året tidigare år. Om du själv inte är förmögen att göra en analys, hitta någon som kan det. Resultatet blir så mycket bättre då.

Och samma sak på ditt jobb. Det där mötet om en halvtimme. Vilka kommer vara med på det? Vad är viktigt för dem? Och varför har ni mötet överhuvudtaget och vad vill du uppnå med den tid du spenderar där?

4. Alltid kolla fakta

Även de mest erfarna och kunniga gör ibland fel. Brellen var en kustlabb, den smackande brunsångaren en svarthätta och korsnäbbar ska vi inte ens tala om.

Och: absolut, den som sa det där på mötet verkade superframgångsrik och hade en asflott titel som du fick  googla för att förstå (vice president of what?) och hens mikrofon gav superkrispigt ljud och, kanske mest imponerande av allt, hen glömde inte en enda gång att  avmuta sig innan hen började prata. Men. Bara en liten grej. Det hen sa, var fel. Så kan det vara ibland. Och det kan du hantera med stil och finess. Var smidig, men kolla fakta. Ifrågasätt andra och dig själv. Känn skönheten i orden peer review. Det får alla igen i längden. Även du.  

Tillbaka till stenstranden och vinden. Vi stod där och möttes i en blick där den hoppets gnista, som brunnit så skönt och klart när vi hoppade ur bilen fyra timmar tidigare nu dött en tyst och stillsam död. 

Vi enades om att packa ihop våra saker och åka hem - för er som ännu inte haft ynnesten att ägna er åt fågelskådning kan jag berätta att det utöver att stå jättestill på vädermässigt utsatta platser av typen uddar och höjder även till stor del går ut på att bära olika typer av känslig och hyfsat tung optisk och akustisk utrustning från en plats till en annan.

Vi började packa ihop. Och javisst, då hände det. 

Tre unga kungsörnar kom sträckande från sydost. 

Fågelskådning som metafor för arbetslivet. Det är så självklart när man tänker efter.