SXSW: Ekosystem, medborgarskap och buddism

Sitter på Houstons flygplats på väg hem. Jag ska sammanfatta mer om alla sessioner och alla människor jag stött på de senaste dagarna på "South By", som de kallar det i Austin. Men först några rader om politik, teknik och att göra bra saker. För det var en tes som jag tyckte genomsyrade flera sessioner. Tanken att vi ska använda all teknik och vårt kära internet till något bra, inte bara kränga på folk fler prylar genom diverse kampanjer.

I måndags intervjuades Tim O`Reilly i en av de större salarna. O´Reilly gjorde sig känd när han myntade begreppet web 2.0 för åtta år sedan, men han hans stora drivkraft är open source och kunskapsspridning.

O´Reilly talade under rubriken "Skapa mer än du plockar ut" vilket handlar om hur företag måste börja se sig själva som en del av samhällets ekosystem, och tillföra värde till samhället, inte enbart tänka på att plocka ut vinster.

"Om du tittar på de stora företagen så har de nästan alltid ett högre syfte än bara pengar", sade han och exemplifierade med både gamla industriföretag och nya internetbolag. Microsoft hade visionen om en pc på varje skrivbord, Google att vi ska komma åt all information i världen, och Facebook vill göra världen mer social.

"Mark Zuckerberg jobbar på ett riktigt problem."

Han efterlyste nya sätt att mäta ekonomin, så att även energibesparingar kan räknas som på plus. Om vi hänger kläderna på tvättlinan i stället för stoppar dem i torkskåpet sparar vi el, vi sparar miljön, men makroekonomiskt ser det ut som att ekonomin krymper.

På samma sätt kan det se ut som att internetbranschen krymper ekonomin när vi tittar på Youtubefilm i stället för att köpa eller hyra film från Hollywoodbolagen. Open source-rörelsen anklagades för att krympa marknaden för mjukvara, eftersom den var gratis, men på längre sikt växte ekonomin tack vare open source.

"Vi måste definiera om vårt sätt att mäta ekonomin!"

I det ligger också att hitta sätt att kompensera de som skapar de nya värdena i ekonomin. Den tekniska utvecklingen riskerar också att lämna vissa utanför. Den tekniska klyftan, som vi pratat rätt mycket om i Sverige.

Tim O´Reilly var också mycket kritisk mot toppchefernas sätt att ta ut bonusar och höga löner.

"Det här med att 'vårt ansvar är bara att tjäna så mkt pengar som möjligt' - tjafs! bullshit! Vi behöver en revolution i corporate governance."

Han ville också nyansera bilden av att intesteringar alltid skapar nya jobb. Inom amerikansk tillverkningsindustri ökar till exempel ekonomin, men antalet jobb minskar.

"De tar ut värde ur ekonomin. När detta sker för länge som kommer det hända något drastiskt.

O´Reilly tog två exempel på bolag som använder teknik för att hitta dolda värden i ekonomin: Airbnb (uthyrning av lediga rum, jag använde tjänsten själv för att hitta boende i Austin) och Kickstarter (crowdfunding av nya projekt). Men flera sådana möjligheter finns både inom utbildning och tillverkning.

Statens roll i det här är att vara en möjliggörare. Regeringen ska vara erbjuda en plattform för detta, inte själva lösningarna i sig.

Mest applåder fick O'Reilly när han talade om den illa omtyckta SOPA-lagen:

"Beslutsfattare borde fokuser på att skydda framtiden från historien i stället för att skydda det förflutna från framtiden."

/.../

Under tisdagen höll Jennifer Pahlka ett keynoteanförande. Pahlka är grundare och vd för organisationen Code for America, som går ut på att använda USA:s begåvade programmerare för att skapa bra tjänster för landets stadsförvaltningar och andra myndigheter.

Många städer sitter på föråldrad teknik för sina it-system, som gör att man inte kan erbjuda de tjänster man vill för medborgarna, men också att de tjänster som man faktiskt skapar är dåliga, svåranvända och enormt kostsamma att bygga, av olika skäl. Code For America sätter då en duktig programmerare på att bygga en tjänst eller app, oftast baserad på offentliga data som städerna släpper.

Initiativet startades 2009 och går ut på att man som programmerare söker ett stipendium och då får jobba med något stad under ett år. Första året var tre städer med, Boston, Seattle och Philadelphia.

I Boston hade man till exempel problem med skolvalet, som var obegripligt för alla föräldrar. Så obegripligt att det var en mängd artiklar i den lokala tidningen. Lösningen blev en skolvalsapp.

Boston hade också problem med stadens brandposter, som blev igensnöade på vintern, så brandkåren kom inte åt eller ens hittade dem när det skulle rycka ut.

Här byggde en programmerare i programmet tjänsten Adopt A Hydrant, där man som medborgare får adoptera en brandpost, och därmed ansvara för den, och se till att den hålls snöfri. Som motprestation får man ära och bland annat namnge sin brandpost.

Tjänsten blev en sådan succé att den spreds till andra städer hörde av sig. Bland andra hörde Honolulu av sig, och ville använda tekniken för sina tsunamivarnare. De drivs nämligen av batterier och folk stjäl dessa batterier, och staden behövde ett sätt att se till att tsunamivarnarna hela tiden fungerade.

Enligt Pahlka är det här ett led i ett helt nytt sätt att se på stads- och statsförvaltningen i USA. Att man inte enbart ska kräva saker av myndigheterna, utan också vara med och själv ta ansvar.

"Vi måste förvänta oss andra saker av governmet och av oss själva. Vi är inte enbart konsumenter, vi är medborgare, vi är med och gör jobbet."

Det här kanske inte är helt relevant för Sverige. Vi har snarare ganska nyligen gått in i en fas där vi pratar om att "ställa krav" på våra myndigheter och kanske institutioner som skolor. I USA har det synsättet funnits i flera decennier, men nu svänger pendeln tillbaka. Från att bara kräva saker av samhället till att själv vara med och bidra till det.

Jag tror hursomhelst vi har rätt mycket att lära av det tankesättet. Och sättet att jobba med offentliga data för att bygga smarta saker för samhället har vi ju bara börjat med i Sverige.

/---/

Den världsförbättrande tanken, om än på ett mer personligt plan, fanns även med i sessionen som svenska Sara Öhrvall från Bonnier R&D höll tillsammans med en buddist och en konsult. Temat var buddism och Internet of Things, vilket kan låta flummigt, och det var det delvis också. (tyvärr missade jag stora delar av samtalet, på grund av sena bussförbindelser och att det sedan när jag väl kom var fullt i salen).

Men poängen var i alla fall att hittills har vi mestadels använt internet och de sociala nätverken för att prata med andra, ofta för att få bekräftelse, eller för att marknadsföra oss själva på olika sätt. Eller för att effektivisera.

Nästa steg blir på ett mer personligt plan. Hur kan vi använda tekniken för att förstå oss själva bättre? Att se det vackra i att vi alla är sammankopplade i ett enda stort nätverk? Men också att när alla saker blir sammankopplade, som "internet of things", att detta görs på ett sätt som är meningsfullt för oss som människor.

Uppdaterat: Några stavfel och knöliga formuleringar ändrade.