Svenska forskare hittar på om Facebookanvändande

"Facebook sprider olycka" var den mest lästa artikeln på DN.se i går. Under gårdagen spred sig nyheten som en löpeld. Facebook får kvinnor att må dåligt, skrev Sveriges Radio.

"Den som använder Facebook mycket är mer olycklig", konstaterade TV4 som hade den ansvariga forskaren Leif Denti i morgonsoffan.

Vi var många som ifrågasatte forskningsstudien som låg bakom detta alarm (lyssna gärna på Maktministeriets podcast). Tyvärr har vi fortfarande inte fått se undersökningen som ligger bakom de alarmerande uppgifterna. Men baserat på vad som framkommit hittills finns flera skäl att ifrågasätta de ganska långtgående slutsatserna som dragits, både av Denti och hans forskarkollega Ida Nilsson, men inte minst av Dagens Nyheter och andra nyhetsmedier.

Och bara det faktum att man vägrar släppa rapporten bidrar ju till skepticismen. All god forskning ska ju klara av att granskas, inte bara av en journalist på DN, utan framför allt av forskarvärlden, men även allmänheten.

(Uppdatering: Nu är rapporten släppt, men den stora medieexponeringen har ju redan varit.)

Det Denti gjort är att skapa en traditionell webbenkät och bjuda in till den via ett event på Facebook. Endast de som hittat eller bjudits in via Facebook har alltså kunnat vara med i enkäten, vilket skulle göra det statistiska underlaget för enkäten osäkert, vilket Denti också bekräftade i en intervju i höstas.

Denti menar dock, efter att jag frågat honom på Facebook, att de fångat upp alla åldrar, utbildningsnivåer, kön, etcera, och även frågat de "som använder Facebook sällan", och att urvalet därmed är lika bra som vid en traditionell enkät, där man också har ett stort bortfall. Man kan tycka att det är rätt väsenskilt, men låt oss för enkelhet skull bortse från detta, för att i stället diskutera resultatet av Dentis undersökning.

I sitt svar tar Denti också avstånd från de slutsatser som bland annat DN drar att Facebook skulle GÖRA oss olyckliga. Vad som orsakar vad går inte att säga, menar han.

I stället är det DN och andra medier som envist trummat ut budskapet att Facebook skulle göra oss olyckliga, vilket naturligtvis är en välkommen slutsats för alla de journalister som jobbar på tidningarna och ser konkurrensen från alla dessa nya medieformer som ett hot. Jag skulle kunna skriva mycket om hur de traditionella medierna envist klamrar sig fast vid en världsbild där de själva är fortsatt viktiga, men vi lämnar det spåret.

Tyvärr för Denti är det inte enbart medierna själva som stått för de långtgående slutsatserna. Gårdagens intervjuer med honom och kollegan Ida Nilsson är fulla av exempel på rena spekulationer om vad på Facebook som kan ha skapat denna "olycklighet" hos svenskarna. Denti stärker bilden av att det faktiskt skulle finnas ett orsakssamband.

"Man jämför sig hela tiden med varandra. Om det blir så att alla andra verkar ha det trevligt och glatt hela tiden så kanske man sänker sig själv", säger han till exempel till TV4.

I DN-artikeln går Denti så långt som att säga att Facebook är farligt:

"Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för."

Den kausalitet som Denti hänvisar till är den att "var fjärde person säger att de mår dåligt om de inte får logga in på Facebook regelbundet", som kommunikationskonsulten Ida Nilsson, också medverkande i projektet, konstaterar.

Exakt hur de kommit fram till detta är inte helt klart. Men troligen kommer det från den enkät man använt där användare fått gradera ett antal påståenden. Där finns bland annat påståendet:

"Jag skulle känna mig illa till mods om jag inte loggade in på Facebook under en längre tid."

Det är något helt annat än "jag mår dåligt". Det är inte ens säkert att "illa till mods" behöver ha med det egna måendet att göra, det skulle ju kunna vara så att man känner sig illa till mods för att ens vänner förväntar sig att man ska finnas på Facebook och vara aktiv där.

De svarande har alltså själva fått gradera hur de mår. Hela enkäten bygger på detta, svarande har själva fått berätta hur mycket de använder Facebook, hur de mår och vad de tycker. Kopplingen till vad som kallas för depression i psykiatrisk mening, eller ens "olycklighet" i psykologisk mening är obefintlig.

Man kan också starkt ifrågasätta de svarandes förmåga att skatta sitt eget facebookanvändande. Att folk säger att de lägger 50 minuter av varje timme de tillbringar online på Facebook behöver ju inte betyda att de är beroende, eller ens konsumerar Facebook särskilt mycket. Det kan ju vara så enkelt som att de inte använder webben till så mycket annat.

Självskattning är kort sagt inte en särskilt god metod här.

Börjar man studera Dentis frågor i enkäten blir man också beklämd. Väldigt många frågor kring facebookanvändandet är formulerade ur ett negativt synsätt.

Några exempel:

"Jag känner att jag inte hänger med om jag inte loggat in på Facebook under en längre tid" Man hade ju lika gärna kunnat formulera detta: "Facebook gör att jag känner att jag hänger med"

Leif Dentis ambition att förklara vad facebookanvändandet gör med oss som sociala individer är lovvärd. Tyvärr har hans och hans kollegors intresse för att synas i media fått honom att slira på sanningen, vilket gör att resultatet blir skrämselpropaganda i stället för en saklig diskussion om de positiva och negativa effekterna av Facebook.

Det enda vi kan säga efter detta är egentligen att det finns människor som tycker sig "känna sig illa till mods" om de inte fått använda Facebook under en "längre tid".

Byt ut Facebook mot mobiltelefon, eller vilken annan pryl som helst som vi i dag har vant oss vid, och du kommer säkerligen få ett liknande resultat.

• Hur många skulle tycka det var jobbigt om de inte fick använda mobilen en vecka?
• Hur många i glesbygden skulle gilla att vara utan bil ett längre tag?
• Hur många skulle tycka det var trist om de inte fick kolla på film via kabel-tv eller sin dvd under ett par veckor?

Självklart skapar nya tekniska landvinningar nya beteenden och nya vanor. Men bara för att vi vänjer oss vid nya tjänster och prylar behöver det inte innebära att vi blir beroende av dem på ett negativt sätt. Forskare och medier har numera otroligt lätt för att börja jämföra med drogberoende och spelberoende (om pengar).

Samtidigt bidrar de nya tjänsterna och prylarna till nya möjligheter för oss att leva vår liv på ett lite roligare, lite socialare, lite bekvämare sätt.

Om man inte beaktar alla dessa sidor när man utvärderar nya tjänster och prylar missar man hela poängen.

I det ljuset är Dentis, Nilssons och Barbopoulos undersökning ingenting annat än en smart genomförd marknadsföringskampanj av sina egna personer.

---

Uppdatering: Urprungsrubriken var "Svenska forskare sprider osanningar om Facebook", men i formell mening vet vi ju inte om det Leif Denti säger är sant eller inte. Men det vet ju inte han heller. Det är ju enbart hans egna högst privata spekulationer. Att han använder sin forskningsroll för att sprida dessa är högst oroväckande.

Uppdatering 2: Isak Barbopoulos, en av forskarna bakom studien hör av sig och poängterar att han aldrig varit med och hävdat att Facebook gör folk olyckliga, vilket jag slarvigt uttryckte. Jag beklagar och har korrigerat detta nu.

Tillägg: Simon Sundén har läst undersökningen och rapporterar mer om det snedvridna statistiska underlaget. Bland annat konstaterar han att underlaget för att folk ska "må dåligt" av att inte logga in på Facebook baseras på att 25,8% valt 3, 4 eller 5 på en skala från 0 till 5 för påståendet om de skulle känna sig "illa till mods" om de inte loggade in under "en längre tid".