— 5 min read

Så påverkar pandemin digital design – tre Directors siar om framtiden

Read 585 times

Det har varit en speciell tid och något som är säkert är att pandemin påverkat både samhälle och människa, på olika sätt och i olika omfattning. Men hur kommer digitala tjänster och design präglas av den här tiden? Vi frågade några av inUse Directors - både om hur det är nu och hur det kommer bli framöver.

Nyligen delades inUse Award ut och redan när juryarbetet startade märktes det tydligt att det har varit en speciell tid.

— Många av årets nomineringar har haft att göra med grundläggande mänskliga behov som välmående och olika typer av trygghet, allt ifrån att hantera jobbiga känslor till följd av pandemin till att få hjälp med att hantera sin ekonomi, berättade juryordförande Sara Lerén i en tidigare artikel.

Vi ville höra mer om det här och lät Sara Lerén och två andra av inUse Directors, Pontus Wärnestål och Davide de Léon, utveckla sina tankar och spaningar om hur digital design och tjänster kommer påverkas av pandemin.

Hur har det märkts bland tjänster och digital design att det har varit/är en pandemi? 

 — (Sara) Den stress som pandemin skapat för många människor har gjort dem skörare och mer kognitivt nedsatta. Då har tjänster som varit för krångliga eller otillgängliga ofta ratats, och de som kunnat välja har valt enklare, tryggare och mer tillgängliga digitala tjänster. Jag minns själv att jag började följa smittspridningen via Johns Hopkins COVID-19 Dashboard, men efter ett tag blev jag överväldigad av all information och bytte till SVT:s Coronarapportering eftersom den var tydligare och lugnare att använda. SVT är ett bra exempel på att organisationer som har en tradition av att arbeta med digital tillgänglighet har klarat sig bättre under pandemin än övriga. Det har också varit glädjande att se att de itererat sin design kontinuerligt och anpassat den efter rådande läge.

– Under pandemin har de digitala tjänsterna verkligen stresstestats, och det kommer att vara fortsatt viktigt att arbeta med tillgänglighet och hållbar design för att skapa robusta tjänster. Pandemin är fortfarande inte över, och vi kan kallt räkna med fler kriser inom de närmsta åren. Man ska också komma ihåg att effekterna av en kris kommer inte bara under själva krisen utan framförallt när det har lugnat ner sig, då känslorna måste komma fram. Under själva krisen håller vi ofta ihop. Det är viktigare än någonsin att designa för trygghet och för att minska stressen. Ett bra exempel på sådan design är Rädda Barnens app Safe place, som fick ett hedersomnämnande på inUse Awards. Den hjälper såväl barn som vuxna att hantera svåra känslor.

— (David) Min första tanke är att det inte är designen som har förändrats utan vårt beteende. Det som har hänt är en förändring på två plan. Vi har nya behov och behöver jobba mer online, vilket man till exempel ser på den enorma användningen av verktyget Miro. Vi har också behövt få hem saker på ett annat sätt när man inte kunnat vara ute och handla. Vi har också omprövat gamla vanor och ifrågasatt mönster, där är det en uppenbar förändring. Till exempel behöver man kanske inte flyga till Düsseldorf för ett möte i en mörk källare, få dit smörgåsar och sen flyga hem efter en timme. Det har faktiskt hänt mig en gång och det där är inte en bra användning av varken vår tid eller planetens resurser. 

— Men det har kanske inte skett så stor förändring i vad som designas eller hur det görsVad vi kan se är att utbudet nu breddas samtidigt som tjänsterna på många sätt fortfarande är extremt omogna. Miljontals människor sitter i Teams och Zoom-möten och ändå stödjer inte de här tjänsterna arbetet på ett särskilt bra sätt. Förändring sker alltid mycket långsammare och tar längre tid, än man kan ana.

— (Pontus) Självklart så har vi ju fenomenet med ökat antal digitala möten. Och vi anammade olika strategier under pandemimånaderna för detta. En uppsjö av tjänster följde med i denna utvecklingen med digitala arbetsytor som exempelvis Miro. Sådana verktyg har kontinuerligt byggt upp mer och mer avancerade funktioner för digital fjärrsamverkan vilket vi nu har glädje av även i fysiska möten. Kringtjänster för att skapa bättre workshops och arbetsmöten har också tillkommit. Allt ifrån små fiffiga isbrytarfunktioner till avancerade virtuella kameror för att göra professionella videoföreläsningar.

Egna användandet: "Jag har blivit mer kräsen"

Hur har ditt eget användande/beteende förändrats? 

 —(Sara) Precis som många andra blev jag definitivt kognitivt nedsatt när pandemin var som värst, men det tog ett tag innan jag förstod det. Jag hade turen att hitta en fin liten bok om krishantering som fick mig att börja reflektera och förstå att jag var tvungen att börja designa för trygghet för mig själv. Det innebar t.ex. att timeboxa mina aktiviteter och inte multitaska, hålla koll på min ambitionsnivå och be om hjälp när jag behövt det. Just att be om hjälp är nyckeln till mycket, och i en kultur där man både kan få och ge hjälp blir individerna tryggare och organisationen mer robust.

— (David) Det har varit en enorm kognitiv belastning och extremt intensivt där arbetet och fritiden glidit in i varandra. Detta har fått mig att reflektera över hur jag egentligen jobbar. Det är så lätt att göra saker slentrianmässigt. Bara för att man bokar en timmes möte behöver det inte hålla på i en timme. Likadant är det när det gäller hur ett möte eller en presentation ska utformas. Istället för att använda en powerpoint byggde jag till exempel nyligen upp en scen här hemma framför brasan och hade en packe presentationskort när jag presenterade en grej för några studenter. Det är inte bara tjänsterna som är outvecklade utan även hur vi använder dem. Vi behöver fråga oss, hur gör vid det här på ett roligare sätt? De behövs innovation inom tjänster men också i hur vi använder dem! En annan grej är att jag själv till exempel tappat mycket av det sociala. Vi har varit så vana vid att det bara händer, men det händer inte per automatik utan vi måste göra det till en uppgift att söka upp sociala sammanhang om vi vill umgås.

— (Pontus) Nu när vi gradvis börjat starta upp fysiska möten igen har jag börjat värna ställ- och restid mer. Det kanske är övergående, men jag hoppas att vi blir lite mer respektfulla vad gäller andras tid.

— En annan viktig utveckling är att jag börjat använda Miro-boards även i helt fysiska möten. Om vi samverkar i en workshop så kan en kollaborativ digital arbetsyta faktiskt vara mer inkluderande och flexibel än om alla fysiskt ska försöka ta plats vid rummets enda whiteboard. Den flexibiliteten stärker och demokratiserar även det fysiska mötet, vilket är väldigt positivt.

Framtiden: "Vi behöver känna doft och smak"

Om du ska sia om framtiden, hur kommer den här tiden prägla digitala tjänster och design framöver?

(Sara) Vi märker redan nu att intresset för tillgänglighet och hållbar design är större än någonsin. På inUse får vi många förfrågningar om olika typer av uppdrag inom området vilket är glädjande. Jag hoppas att den trenden fortsätter, och att fler förstår att tillgänglighet är en förutsättning för robusta digitala tjänster som skapar nytta för verksamheter och användare, även när det krisar.

—(David) På ett sätt inte så himla mycket egentligen… Men hur vi reser, var vi jobbar och var vi väljer att bosätta oss kommer förändras. Och alla de här tjänsterna som vi nu använder kommer slipas på och bli bättre. Samtidigt så tror jag att vi parallellt med att digitala tjänster utvecklas också utvecklar olika fysiska upplevelser allt mer. Till exempel har brädspelen fått ett uppsving och likaså upplevelser som ”locked room”, man vill gå på livespelningar med små band. Vi kommer fortsätta att hämta hem saker digitalt men vi kommer ändå vilja gå till verkliga fysiska miljöer. Vi kommer aldrig bort från kroppen och de fysiska behoven. Vi behöver äta, bli berörda, se andra människors i ögonen. Vi behöver känna doft och smak och de behoven kommer alltid behöva tillgodoses. 

— (Pontus) Jag har två spaningar, å ena sidan har vi större beredskap generellt både vad gäller videomöten, men också digitala arbetsytor som kan användas smart både i fjärrmöten och fysiska möten.

— Den andra spaningen är lite mer av en tangent. Kanske har vi genom att lära oss att arbeta och umgås digitalt blivit mer mottagliga (kanske på både gott och ont) för helt nya mötesformer som till exempel metaverse och VR som ju är en annan sorts blandning av fysiskt och digitalt?