Framtiden är mer som 1750 än 1950 - #SXSW dag 1

Stort, regnigt och lite galet. Så kan man väl sammanfatta den första dagen här på South by Southwest i Austin. Kön för att få registrera sig och hämta ut sin badge var igår tre timmar hela dagen, av någon mirakulös anledning slapp jag denna väntan när jag stötte på en bekant svensk från SVT och gled med honom in i registreringen.

Rykten pratar om över 30 000 deltagare bara på interactivedelen, förra året kom 20 000. Cch till musikdelen är 2000 band inbokade på stan alla hundratals små rockbarer och konsertlokaler. Downtown Austin verkligen sjuder av liv dessa dagar varje år.

Ett litet aber i år är vädret, som mer påminner om en göteborgs höststorm än den sol och värme vi normalt förknippar med Texas.

Konferensprogrammet då?

Gårdagens mest prominenta gäst var Vic Gundotra från Google som intervjuades av Guy Kawasaki om Googles Facebookutmanare Google+. En rätt underhållande session, där Gundotra gjorde sitt bästa för att förklara att plus bara är i sin linda och att man jobbar intensivt med att förbättra tjänsten på en mängd olika sätt. Det blev mycket tekniska förklaringar om hur svårt det är att hantera spam, kopplingarna till mobilen och Android via alla teleoperatörer och liknande.

Syftet med Google+ ska enligt Gundotra vara att göra Googles tjänster bättre för oss användare, genom att Google via alla sina andra tjänster kan få veta mer om oss. Den integritetskränkande biten av denna försvarade han med att Google aldrig använder informationen om oss användare till annat än att göra tjänsten bättre. Han lovade till exempel att vi skulle slippa riktade annonser i de fotoalbum på vänner och familj vi laddar upp på G+.

Mest symboliskt blev kanske hans svar på frågan om varför folk inte hittar något bra som händer, eller någon verklig interaktion med vänner på Google+: "Se till att du använder tjänsten korrekt"

Det säger väl rätt mycket om hur väl man lyckats designa en produkt så att användarna kan dra nytta av den.

Ska jag vara lite elak så känns det som att G+ är en tjänst skapad och producerad vid Googleteknikernas skrivbord, framräknad av den mängd olika matematiska algoritmer. Men där man faktiskt missat den lilla enkla detaljen att kolla användarnas behov.

Nu ska jag villigt erkänna att tjänsten fortfarande är väldigt ny, och det kan hända mycket framöver. Och trots all kritik så verkar G+ innehålla åtminstone en riktigt bra funktion: Google Hangouts. Har inte provat själv, men kollegor här berätta att den funkar perfekt för videokonferenser med flera olika deltagare.

Vilket för mig in på gårdagens för mig intressantaste talare, Alan Cooper. Cooper är mannen bakom Visual Basic och anses vara den som uppfann begreppet personas. Han driver en interaktionsdesignbyrå med hans egna namn, en svensk jag träffade igår skulle skicka en av sin designers på kurs hos honom.

I Coopers värld är det ofta en entreprenör eller kanske en intraprenör kommer med en bra idé. Man testar den, den vinner användarnas gillande, och blir en framgång. Men så kommer management och lägger till en massa funktioner, som bara kluddar ned.

"När du börjar se som som siffror i underlag så slutar du se individen. Det är inte design. Det är marknadsföring."

"Som designer kan du inte aggregera, det är som att ha 3,2 barn"

Han varnade Twitter för detta, så att de inte förstör sin fungerande deras kärna.

Intervjuaren Robert Scoble, känd teknikjournalist, påpekande att Facebook gör det hela tiden, lägger till ny funktionalitet. Cooper svarade:

"Varje gång jag använder Facebook vill jag ropa "why are you moving my cheese?" Jag vill se en livkraftig concurrent till Facebook."

Cooper talade att vi lever i en kundorienterad värld, att kunden alltid har rätt, men att är en stor skillnad på kunder och användare.

"Bill Gates byggde Windows för kunderna, medan Steve Jobs såg användarna som sin målgrupp"

Skillnaden är att medan Windows mycket riktigt vann kunderna (Gates mål vad ju en desktop på varje kontorsskrivbord, vilket det mycket riktigt blev resultatet), så håller det bara en viss tid, menar Cooper.  Framför allt nu när desktop-datorn är mer eller mindre passé, och användarna ställer helt andra krav på sina digitala verktyg (som ipads, smartphnes etc).

Coopers tankar om motivation på jobbet var också intressanta, det handlade mycket om att pengar inte är drivkraften för framför allt inte programmerare och människor i de "kreativa näringarna". Den gamla idén om fabriken, där många anställda gör rutinmässigt arbete, medan några smartskallar på kontoret jobbar på att effektivisera verksamheten, den håller inte längre.

"De som är bäst lämpade att fatta beslut är inte längre management, utan de som kodar".

En nyckel till detta är att få kodare och designers att samarbeta.

"Teknikerna kan ge funktionaliteten liv, men de kan into skapa behovet, önskvärdheten. Därför är begreppet MVP, minimum viable product så bra, för det kan ge liv till bra idéer."

Det viktigaste för en programmerare är gränssnitten. Och då är det grafiska gränssnittet det näst mest viktiga. Det viktigaste är API:et, menar Cooper.

"Om du är en designer och inte förstå det så gör du inte ditt jobb. Du måste förstå värdet av API:erna"

På samma sätt måste programmerare inte kunna designa, men de måste förstå värdet av det.

Han avslutade med att berätta att framtiden kommer vara mer som 1750 än 1950.

"Vi är yrkesmän mer än vi är konsumenter och anställda. Vi kommer bli mer som experter. Men tyvärr är det saker som inte lärs ut i skolan idag".

Själv har jag hört pratet om kunskapssamhället och att värdet i företagen numera sitter i skallen på de anställda i rätt många år. Kanske har Sverige kommit något längre inom den här diskussionen. Men att den kommer fortsätta påverka våra arbetsplatser och vårt näringsliv, det är jag övertygad om.